Nu är Julie 11 månader och de senaste dagarna har jag liksom svämmats över av känslor för denna lilla varelse.
Jag har gjort allt som står i min makt för att hon ska ha det bra och för att hon ska få alla sina behov tillgodosedda men också gjort det jag kan för att hon ska utvecklas och lära sig nya saker. Man kan säga att det är ett heltidsarbete.
Jag har haft det ganska jobbigt, psykiskt den första tiden som mamma, det var en så mycket större förändring i livet än vad jag någonsinn hade kunnat ana. Eller det är kanske fel att säga, såklart visste jag att från den dagen jag blir mamma så kommer mitt barn att vara det viktigaste, men jag trodde inte att jag skulle sakna mitt liv som jag hade innan så mycket som jag har gjort.
Jag har många gånger tänkt i banorna "ska vi aldrig kunna..." "Kommer jag alltid måsta..." Osv.
Men de senaste veckorna har det liksom vänt. Nu ser jag fram emot allt som vi ska göra tillsammans med Julie. Nu längtar jag efter att åka till Johannes stuga med henne, visa henne mina fina lingon-ställen, bära henne i bär-ryggsäcken och titta på forsarna, traska genom skogen och känna på alla grenar, blad och buskar.. Sitta på en tuva och mumsa i oss blåbär. Åka båt, känna på alla fina fiskar vi drar upp, sitta ute framför brasan, mysa i kökssoffan framför elden och basta.
Jag längtar till sommaren då vi ska tillbringa flera veckor i Vivungi. Springa på ängen, gunga, åka fyrhjuling till badstranden och bada, vi ska bada i poolen och gräva i sanden. Äta jordgubbar och plocka blommor.
Jag längtar också efter att få åka till Göteborg och hälsa på moster, bada i havet, känna på slemmiga maneter, sitta ute på kvällarna och grilla, åka barnkaruseller på Liseberg och springa barfota på gräsmattan.
Stockholm.. Mitt älskade Stockholm. Dit längtar jag. Både för min egen del men också efter att få ta med Julie dit. Gå på mysiga soliga promenader runt Årstaviken, besöka roliga lekparker och 4H-gårdar, leka med Kims barn, fika på uteserveringar, gå på lekland och sitta uppe och fnittra i kvällssolen. Åka båt över till Djurgårn och vara på Junibacken och det bästa och enklaste, packa en god picknick-väska och sätta oss på en gräsmatta under ett parasoll en hel dag!
Det är vad jag ser fram emot framöver. Men jag längtar också tills lilla Julie väcker mig imorgon på morgonen, med sitt fantastiska skratt och glittrande blåa ögon. Nu när hon somnat så längtar jag tills hon ska vakna.. Hon är så rolig att umgås med nu, hon lär sig nya saker varje dag. Hon härmar ord, ljud och rörelser.. Både jag och Johannes vet nu att all den tid vi lagt ner på att hon ska känna sig trygg med sina föräldrar var väl värt det. Hon visar tydligt att hon är trygg med oss och hon visar också att hon tycker om oss, hon pussar och kramas och har till och med börjat mysa i famnen. Äntligen börjar vi känna att vi får något tillbaka från henne. Fram tills för några veckor sen så har man bara gett och gett men inte direkt känt att man får något tillbaka, men nu får vi tillbaka för alla 11 månaderna på en gång och jag kan konstatera att det var värt allt slit. Våran lilla trollunge!
Det låter lite hårt det jag skriver, såklart har hela denna tid tillsammans med Julie varit bra på många sätt, men det är först nu jag kan känna denna extrema lycka över att jag faktiskt har fått äran att bli mamma.. Och just till denna underbara unge! Det är en överväldigande känsla!
Mitt psyke har repat sig nu kan man säga. Första tre månaderna bröt nog ner mig mer än vad jag trodde men nu känner jag att jag har återhämtat mig helt och hållet. Det tog sin tid men samtidigt, det är bara några månader av hela mitt liv, det är inte mycket egentligen! Men jag måste också säga att utan alla människor som jag har runt omkring mig så hade det nog tagit betydligt längre tid. Min älskade Johannes såklart, men också min fantastiska mamma som ALLTID ställer upp med allt man någonsinn kan önska. Hon är verkligen fantastisk, hoppas att jag också kommer att kunna ge Julie den stöttningen och det engagemanget genom hennes liv.
Min underbara och snälla svärmor har också funnits i vått och torrt, herregud, vad hade vi gjort utan dessa två erfarna kvinnorna, jag har mycket att lära!
Jag är också glad över att ha en så ärlig och lättsam vän, en som ofta säger "äh, det är väl inget" "Men så jobbigt är det väl inte, det är väl bara att...", "Ni ungdomar är så..." "Jaa men så är det att ha barn, då måste man...". Typ så. Hon överanalyserar inte allt och grottar ner sig. Skriker ungen är det väl bara att bära henne.. Vaknar hon på natten och är pigg så är det väl bara att leka, är hon hungrig så ge mat. Bara så där lätt och enkelt.
Jag pratar såklart om Kristina. Många gånger har jag tänkt på hur lätt hon ser på saker och så har det blivit lite lättare för mig också. Sån är hon. Väldigt inspirerande!
Det var ju hon som lärde mig att börja jogga, det är bara att ha så hög musik i lurarna så att man inte hör sitt eget flås.. Ja, så enkelt var det!
Här om dagen sa hon att det är bättre att gå ut och promenera med inställningen att springa om man orkar, annars är det väl bara att promenera, det är ju bättre att promenera än att stanna inne för att man inte orkar springa.. Ja, så enkelt är det ju också! Hon är gammal och klok!
"Vadå, ska du vara mammaledig? Kolla, så här gör man när man jobbar och tar hand om barn samtidigt.. Enkelt!" 😜
En annan kvinna, Anne.. Denna härliga och fantastiska människa. Urmodern, som Kristina en gång sa! Här är tryggheten själv, 6 barn och 2 bonusbarn.. Är det något man bekymrar sig över så kan man garanterat fråga Anne och hon har nångång varit med om detsamma och kommer med något bra råd, bara sådär tryggt och lugnt. Julie har alltid blivit lugn i Annes famn.
Såklart har vi många andra människor runt omkring oss som betyder mycket.. Men er får jag berätta om en annan gång! ☺️
Här klappar hon händerna så glatt när hon gör något som hon tycker är bra.. Eller som i tycker är bra! ;)
Sådär, då är känslostunden över för denna gång!
Idag har vi kommit från Vivungi. Vi har varit där två nätter.. Det är så mysigt att vara där och Moffa tycker så mycket om när Julie är där. Vi har inte haft några direkta projekt med stugan.. Har rensat lite skrot utanför och krattat och räffsat lite. Moffa har ju eldat lite skräp under vintern så det låg massa skräp utspritt på ängen så det har jag plockat bort.
Tycker ni att det behövdes städas upp utanför stugan? Haha hojja, det ser verkligen ut som ett kråkslott! Men snart är den orangea plåten ett minne blått..![]()
Moffa i sinnya tralle 😂👍🚜
Så himla söt när han glider omkring i den!
Hoff vilket röjj.. Hon är i varenda låda och rotar. Hennes mål ärbara att TÖMMA lådsn, inget mer än så!
Lite bad i köket medan jag passade på att torka alla köksluckor!
Grillade gjorde vi också. Jäklar så gott. Kött-stycken i all ära, men korv... KORV!! 💕
Snart är ängen grön igen.. Just nu är det lite grått och trist men snart så. Sist när vi var där så var ängen full med snö och det är bara drygt två veckor sen.
Mommon och moffan har hälsat på.
Jag, Ida och Maria har varit på Ripan och ätit en fantastisk middag! Det var också några fantastiska timmar och vi hade äntligen tid att bara sitta och prata!
![]()
Har hunnit umgås med dom underbara mammorna!
![]()
Vi har varit hos Simon och Sandra på middag!
Vi har varit hos Simon och Sandra på middag!
Vi har hängt med Linda och Sixten!
![]()
Julie tycker att det är så roligt att få äta själv.. Hon börjar verkligen skratta så fort man lägger någon matbit som hon får tugga i sig!
![]()
Nä, nu får det vara nog för denna gång!
Tack och hej leverpastej!
